torsdag, februari 23, 2012

I know Nothing lasts eternal in life.But love hurts forever.

Faran med att älska eller som jag alltid gör älskar för mycket, det är stunden då man blir lämnad ensam och den som skulle ta hand om ens hjärta har redan kastat iväg det någonstans. Men jag kan aldrig ångra de ögonblick jag var i din famn. De stunder du ville ha mig och jag kände mig oövervinnlig.
Hela världen i min hand, vad spelade det för roll vad som hände utanför oss. Ett ögonblick av fullkomlighet. Jag försökte förklara att din röst var vacker. Men hur gör man det med ord? Hur berättar man att den fick mig att darra som ett löv, trasade sönder mig och spränger mig i tusen bitar. 
Hur säger man att längtan efter din hud, dina lemmar och tanken på att de är dina, skakar mig.
Jag ville att du skulle vara mitt täcke. Min värme och min trygghet. Precis som jag ville vara det för dig.
Nu får jag aldrig uppleva dina heta läppar mot mina. Den allra första beröringen. Dina andetag mot min nakna hud.
Nu har allting rasat, precis som dominobrickor, faller allt efter första brickan är satt i rörelse. Det är över. Stilla. Ekande tomt. Allt som var är borta.
För att du gav upp och sa att vi var för olika. Olikheter som vi i början av vår historia drogs till....Man kan inte ändra en människa men man kan acceptera att det finns fel och brister och att man inte alltid kommer sams eller tycker lika.
Det sårar att du inte kämpade mer, det sårar för det ställer allt som du sa i gungning...älskade du inte som du sa? Älskade du inte som jag?
Nu ska allt falla i glömska. Allt som smärtar ska rinna iväg och endast förbli ett svagt minne av något som aldrig blev det som det skulle.
Allt det som brunnit valde du att släcka. Din blick ska inte längre bränna på min hud. Girigt får jag aldrig se in i din blick. I hemlighet drömmer jag att allt är som förut. Att du vände och kom tillbaks till mig. Men dina steg leder inte längre mot mig...
Fåglarna kvittrar men inte för oss. Vinden sveper förbi men jag följer inte med. Jag har ramlat av karusellen och lämnats med kniven fastborrad i mitt hjärta. Jag älskar dig idag och imorgon. Jag älskar dig resten av mitt liv. Det är inte något jag kan ändra på. Smärtan är allt jag har kvar efter dig min älskade.

0 kommentarer: