Summa summarum.

Carpe Diem- Fånga dagen.

Ett vackert ordspråk men vad betyder det egentligen?

Hur fångar man en dag?

Läste att man visst kan göra det med lasso. Man kan fånga flera dagar åt gången, förvara dem i en burk tills den rätta dagen är kommen för att plocka fram dagen.

För att utveckla meningen med att "fånga något" så handlar det om en känsla, tanke eller en faktisk händelse. Vikten av att plocka en tanke när den dyker upp och spara dem tills de är läge att ta dem vidare i en handling kan vara svårt.

Samtidigt måste man kunna ta tillvara ögonblicket när det sker.

Se guldkornen, hur små de än må vara.

Rädslan kan få oss att missa de viktigaste sakerna. Jag vet inte...jag hade inte tänkt hoppa idag men hamnade i den situationen ändå. Jag försöker att sansa mig men under ytan kokar det...alla frågor vill ha svar...men samtidigt väntar jag mig inget. (försöker intala mig själv det men det går sisådär.)

Idag gläds jag åt det lilla. Något positivt kommer att komma ur detta.

Jag måste tro det. Jag vill tro det.

Säg att jag är förlorad.

Ambivalent som jag varit senaste tiden har jag nu äntligen kommit fram till ett beslut eller i alla fall en strategi som jag tänker hålla mig till.
"Energitjuvar " förvisas till utgången med omedelbar verkan. Finns två såna i mitt liv just nu och jag måste låta dem komma till mig om de vill något istället för att spåna hur jag ska jag "tillfredställa" dem för det är omöjligt..finns inget rätt eller fel här...allt är fel och allt jag ger försvinner med vinden och jag får noll tillbaka. Spelar ingen roll längre vad jag känner. Har de inte fattat min poäng så är de inte värda min tid helt enkelt. Deras förlust.

- Jag är förlorad.

Orkar inte med skiten.

Hejdå.

Say those words, say those words like there's nothing else

Bland det vackraste som hörts.....

And all the plastic people have now become your friends.

Jag kan inte sova. Jag vill inte sova. Jag drömmer så konstiga drömmar nu för tiden.

Som att något äter upp mig om jag inte säger som det är eller så blir det sådär patetiskt olyckligt. Ibland blir det dock rena drömsagorna, prins och prinsessa och hela kitet.

Jag vet att jag har för många orosmoment i mitt liv, men jag kan inte påverka dem alla.

Vissa inte alls. Ähh, skitsamma.

Imorgon är en annan dag, nu går jag motvilligt i säng.

Send me on my way still smiling........

Jag känner mig helt paralyserad. Mina ord är slut...

Ska detta hänga på mig nu? Varför måste det vara så?

Kan inte D U hjälpa mig. Säg de förlösande orden eller kicka ut mig på gatan.

Jag är alldeles för svag för att hantera ännu en motgång.

"Call me a sinner, call me a saint

Tell me it´s over. I´ll still love you the same"

Like frozen strawberry daiquiri.

Jag har en hemlis...och för första gången på mycket länge så känns något som borde vara underbart mest läskigt. Anledningen är att jag vet inte hur länge jag ska ruva på den innan jag vågar avslöja den. Jag vill skrika ut det men ett nej nu vore förödande. Jag avvaktar..kanske känner jag när tiden och jag är redo. Eller så passerar tillfället bara förbi utan att ge sig till känna. Kryptiskt javisst. Orkar inte brodera ut det nu.

Jag sätter ner foten.

Att det finns mänskliga svin är ingen nyhet.
Det är dom som tolererar att bli behandlade som skit och blundar för deras svek som gör att de kan fortsätta med sin usla attityd och beteende ...så jag kan tycka att de drabbade får skylla sig själva om de väljer att stanna kvar i en sådan relation. Man har alltid ett val liksom.

2.

Min frånvaro påverkar dig som en för hårt knuten slips...du kippar efter luft, varje andetag är ansträngande och du längtar likt ett djur i bur efter att få kasta dig ut och hänge dig åt lustarna.